Vad är wardialing?

Det vi tänker på som att surfa på nätet - att vi använder en browser för att besöka sida efter sida tills vi svämmar över av självförakt och lovar att imorgon ska vi för fan ta oss i kragen och göra något av vårt liv - var inte tekniskt möjligt innan det tidiga 90-talet.

Om att surfa på nätet innan man kunde surfa på nätet

Före det kunde man bara besöka en sida åt gången. Man använde något som kallas ett modem för att (via det vanliga telefonnätverket) ringa upp datorn (eller servern) som hade sidan man ville besöka.

För att besöka en internetsida på 80-talet så behövde du alltså inte veta en www-address att skriva in i en browser, utan du måsta veta vilket telefonnummer internetsidans dator var kopplad till.

Om den sidan bara hade en telefonlinje så kunde bara en människa besöka sidan åt gången. Medan de besökte sidan tutade sidans telefonnummer upptaget för alla andra som ville besöka den.

shutterstock_1109061449.jpg

Om wardialings äldre släkting: demon dialing

Begränsningen med en besökare per sida ledde till något som kallas demon dialing - att man hade sin dator att automatiskt ringa upp ett nummer gång på gång tills man kom fram.

I wardialing använde man sig också av automatiserade uppringningar, men för ett annat syfte.

Om hur jag äntlingen kommer till wardialing

Wardialing var att ha datorn att systematiskt ringa igenom en massa telefonnummer. Målet var att kartlägga vilka telefonnummer som var kopplade till något intressant, närmast andra datorer. Det kunde man märka genom att det var ett modem som svarade.

Termen wardialing populariserades av filmen WarGames (från 1983), där en ung hacker (spelad av Matthew Broderick) programmerar en dator att systematiskt ringa igenom alla telefonnummer inom ett visst område.